Åsa Petersen

First love, not the first kiss

21 mars 2012

Idag träffade jag min första förälskelse på stan. Ni vet, killen som gick i nian när jag gick i sjuan, som jag fantiserade om på avstånd. Eller egentligen blev jag kär i honom redan i sexan, när jag såg honom till på bussen till stan, för att han hade så fina ögon.

Och vet ni, jag kände inte igen honom. Jag frågade om vi hade setts förut, och han sa sitt förnamn, och tittade konstigt på mig, och sen sa han sitt efternamn försiktigt. Då trillade poletten ner. Och så blev jag alldeles pirrig naturligtvis. Men det visade jag inte, jag skakade bara hans hand stadigt och sen småpratade vi en stund om ditten och datten innan vi gick åt skilda håll.

Om jag hade vetat att det här skulle hända när jag gick i sjuan hade det besparat mig så oerhört mycket dåligt självförtroende. Ingen skulle behöva vara tonåring någonsin. Det måste vara det enda dåliga med att skaffa barn, att ens älskade ungar måste bli tonåringar innan de blir vuxna.

1 kommentar

  1. Fredrik säger:

    Den som ändå vore din första kärlek. Eller din enda!

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *