Åsa Petersen

For the love of Staffan Westerberg

24 april 2012

Visdomsorden i Staffan Westerbergs bok Onyttingen är nästan outsinliga:

“Det sorgliga för oss människor är att änglar aldrig syns när de har sina vingar på. Men är de av, går det bra. Och nu var de av. Jag tror att det är många som går omkring och är änglar utan att veta om det.”

Onyttingen är Staffan Westerbergs självbiografi i ett åldrande, drömskt perspektiv. Charmiga perversiviteter blandas med poetiska aformismer som bara Staffan Westerberg kan. Han får säga vad han vill, för att han är så avväpnande i hela sin smarta löjlighet.

Ingen, jag säger ingen, är människa som Staffan Westerberg. Och ingen kan beskriva Norrbotten på samma kärleksfulla sätt. Han rör sig som en kärleksängel över länet i allmänhet och Luleå i synnerhet.

Ikväll läste Staffan Westerberg, tillsammans med bland andra Karin Paulin och Maria af Malmborg Linnman, högt ur Onyttingen på Norrbottensteatern. Det blev en föreställning omöjlig att lämna utan att känna värmen om hjärtat. Musik, fräckisar och klokskap om vartannat.

Westerberg fuckade åt publiken och vi tyckte om det. Vi krävde honom på extranummer och han ropade “Jag har inga extranummer!” tills han valde att brista ut i sitt crescendo: “Jippi-ey Jippi-ey, jag är både glad och gay!”

Efteråt ville jag fota honom, se bilden ovan. Då blev han jätteblyg och rafsade snabbt ner “Till Åsa, må så gott” i boken jag köpte.

Ja, jag älskar honom tamejfanken.

För att han får mig att överse med mig själv och alla andra människor.

1 kommentar

  1. classe säger:

    vilken underbar beskrivning av en människa så som vi alla vill känna och vara. Ordet avväpnande får så positiv klang i din text. Tack Åsa!

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *