NSD intar samma hållning till “hen” som DN, skriver redaktionschefen Tommy Ström i en krönika som ännu inte finns på nätet:
“Att det blivit sådan uppmärksamhet runt en mycket enkel språkfråga beror så klart på att det inte är en språkfråga utan en symbolfråga för de mest högljudda debattörerna.
Genusdebatt och jämställdhet är viktiga frågor. De bör inte reduceras till en språklig abrovink som i dagsläget fungerar ungefär som ett ordenstecken. Genom att använda ‘hen’ visar man att man är på rätt sida. Vi som ser det som en språkfråga hamnar automatiskt på fel sida.”
Så resonerar normen när den tar sig själv för given.
Tvärtom vad Tommy Ström skriver, så är inte hen en språkfråga för honom. Att kalla hen för ett “ordenstecken” och en “symbolfråga för de mest högljudda debattörerna” är en tydlig värdering. Ett sätt att tala nedlåtande om människor som med språkets hjälp kämpar för sin och andras rätt att vara sig själva.
Hen är ett sätt för många människor att synliggöras i ett språk som tidigare har osynliggjort dem. Ord är makt och språket kan förändra världen.
—
UPPDATERING: Nu finns Tommy Ströms krönika på nätet. Läs här.
Det som hittills framstått som oklart är vilka konkreta framgångar hbtq / feminismen/jämställdheten vinner på detta. Jag menar att mängden energi och tid som ägnas åt kampen om henemonin kanske skulle göra större politisk nytta i t e x konkret stöd åt hbt-aktivister i Ryssland, kamp mot utvisning av hbt-personer och you name it.
Hen-“debatten” sker ju långt från vanligt folk. Eller snarare bilden av en kulturelit som lever bland molnen förstärks.
Man kan å andra sidan konstatera att reaktionerna från folk som har problem med feminism och rättigheter för hbt(q) talar sitt tydliga språk. Fronten går vid hen alltså.
Det kommer växa fram organiskt oavsett vad klumpiga redaktörer tror. Huruvida det kommer ha någon konkret politisk betydelse återstår att se