Åsa Petersen

Därför blev jag nykterist

11 januari 2014

Åh, jag känner att jag vill säga något om Fredrik Backmans text i Café: Till botten med spriten. Inte för att jag känner igen mig så mycket i problemformuleringen, perspektivet är så manligt som det någonsin kan vara.

Men jag slutade ju att dricka av en anledning, för tre veckor sedan nu. Det kan verka som en kort tid men det har varit jul och nyår sedan dess, typ tusen fester, så jag har fått testa min nykterism.

Ja, jag slutade så klart dricka för att mitt förhållande till alkoholen var problematiskt, eller seglade upp som min största ångestkälla under hösten. När jag drack hade jag ångest för att jag kände mig full och när jag inte drack hade jag ångest för att jag tyckte att jag drack för mycket.

Sådan ångest föds inte ur ingenting, har man ångest över sitt drickande bör man nog se upp med sitt drickande. För mig var det nog så att festandet blev en utväg, något så simpelt som avkoppling. Jag jobbar väldigt hårt och är tidvis väldigt pressad i offentligheten. Samtidigt lever jag själv – det är ingen där hemma som väntar och ta emot mig.

Att spendera tid på restauranger och i barer blev inte bara ett sätt att äta, dricka och umgås med mina nära och kära. Det blev också ett sätt att göra något annat än att jobba, att ha ett liv vid sidan om samhällsdebatten. Jag kände mig ibland “duktig” som gick ut, som inte bara satt klistrad framför datorn.

Ja, jag kunde ju så klart ha gjort det nykter. Men jag drack alltid när jag var ute. Och jag drack oftare och jag drack mer. Ibland blev jag för full, så att jag kände att jag tappade kontrollen. Det väckte en enorm ångest, men samtidigt: har det hänt en gång kan det hända igen. Det blir inte lika hemskt nästa gång, det blir välbekant snarare.

Till slut, när jag hade varit full en gång för mycket (i mitt tycke) valde jag alltså att sluta dricka helt. Inget starkare än lättöl och cider. Direkt när jag hade bestämt det, och berättat det för de som står mig nära, släppte lite av ångesten. Jag kände en enorm lättnad. Sedan följde några dagar när jag nästan var nyfrälst, gick som på små moln och kände mig toppen.

Nu är det mer vardag, nu är det inte längre lika enkelt. Jag har inte svårt att hålla mig från alkoholen men jag undrar lite vad min nykterism ska göra med mitt sociala liv. Jag är lite rädd att andra ska tycka att jag moraliserar bara genom att ha fattat det här beslutet. Och jag undrar om det verkligen går att ha lika kul som i en bar vid midnatt, då man har druckit perfekt mycket (eller lite, beroende på hur man ser det).

En sak jag var orolig för, som inte har visat sig stämma, var att jag skulle bli en tråkigare person, Jag går fortfarande ut på krogen och jag är fortfarande samma person, jag märker att folk fortfarande har roligt med mig, fast jag inte dricker.

Jag behöver alltså inte alkoholen för att vara mig själv. Däremot behöver jag rädda mig själv från alkoholen.