Åsa Petersen

Tolv timmar med Erling Johansson

17 april 2014
1 Erling Johansson målade mitt porträtt i natt. Jag visste inte vad jag skulle vänta mig. Eller, det hade jag ändå aldrig kunnat föreställa mig. Här följer tolv av mitt livs mest förunderliga timmar i kronologisk ordning.   Processed with VSCOcam with g3 preset Onsdag kl 14.00. Innan jag går hemifrån tar jag en selfie. Har gjort mig fin och tänker att jag måste ha en före och efter-bild.   3 Kl 15.30. Vi har fortfarande inte börjat måla och jag undrar hur det här ska sluta egentligen. Erling är hungrig så han måste äta och dessutom måste han ”känna in mig”. Nu sitter vi på Roasters i Luleå. Erling visar mig bilder ur sin långa karriär och hans följeslagare Per och Magnus turas om att dra rövarhistorier. Jag säger inte ett ord, jag bara sitter där förvirrat medan resten av lokalen glor.   4 Kl 17.00. Nu har Erling satt sig framför stafflit. Med sin lågmälda röst berättar han de mest absurda historier. På 1980-talet blev han erbjuden att måla Madonnas porträtt. Men han var inte intresserad av att måla någon som hade så mycket smink, så hårt pansar, så han började måla filosofer istället. En gång berättade von Wright för Erling hur Wittgenstein var som läromästare. Wittgenstein kunde hålla sina föreläsningar liggandes på golvet, stirrandes upp i taket. ”Och sen kunde han plötsligt resa sig upp och gå och skriva in sig som svarvare någonstans. Men han kom alltid tillbaka.”   5 Kl 20.00. De första skisserna är klara. På den första ser jag ut som på mina selfies. På den andra ser jag ut som jag oftast känner mig.   6 Kl 22.00. Erling har fått upp mig på duken, han grundar med kol. Länge sitter han och spekulerar med sig själv. Det känns som att något är fel, men vad? Till slut får jag själv komma och titta. Det enda jag kan se är att jag kanske har lite för stora bröst, och att jag kanske ser lite sur ut. Det med ansiktet känns lättare än det med brösten att säga. Erling svarar ögonblickligen: ”Det är inte ansiktet som är fel. Jag är en mästare på ansikten. Du kommer inte att se sur ut.” Sedan kommer han fram till att det är halslinjen som inte stämmer. Vi jobbar på den en lång stund. Jag tänker att jag får nog nackspärr nu.   7 Kl 22.30. Erling Johansson skulle inte klara sig en sekund utan sin ständiga följeslagare Per Svensson, det får jag snart klart för mig. Per fixar mat och byter penselvatten och fixerar kolet och tvättar glasögonen (medan Erling grymtar lite över hur han gör det). Per säger saker som: ”Erling, imorrn MÅSTE du vakna innan lunch. För det är skärtorsdag och sista chansen att ordna nya pengar på banken. Annars är du pank tills på tisdag.”   8 Kl 23.00. Nu ska jag få färg.   9 Kl 24.00. Erling har artigt frågat om jag är noga med att vara slät i ansiktet och om min klänning måste vara svart som i verkligheten. Jag har svarat att han ska måla mig som han vill. Nu konstaterar han att en violett bakgrund skulle bli utmärkt.   10 Kl 01.00.  Vid den här tidpunkten börjar berättelserna om tomtar och troll komma. Erling har varit med om mycket magiskt i sitt konstnärsliv. Men det skulle han aldrig berätta för kungar eller kommunalråd, försäkrar han, för det kan man inte förvirra sådana potentater med. Jag tänker att konstnärens uppgift inte är att söka vad som är sant eller falskt. Bara att skildra alltihop.   11 Kl 02.00. Efter exakt tolv timmar är porträttet klart. Jag är väl medveten om att Erling inte riktigt vet vem jag är, han har hört att jag är någon form av journalist men han läser inte mina krönikor direkt. Nu lutar han sig tillbaka, kisar mot porträttet och säger: ”På det jag har målat ser det ut som att du är en kämpe av något slag.”   12 Själv är jag mest tagen av att Erling har skildrat mitt skelande vänsteröga på ett så finkänsligt sätt. Det ska dröja många timmar innan jag kan komma ner i varv. Men när jag väl somnar gör jag det gladare och varmare än när jag vaknade.

7 kommentarer

Skriv en kommentar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *