Jag önskar att skammen kunde stelna över ansiktet som en mask av lera Så kunde den krackelera när jag log ge upp inför livets fina linjer Till slut så stel och torr att jag enkelt kunde knacka bort den med baksidan av en sked Knack knack knack Den föll av strilade som sand från huden mot marken i solen Och under var det rent rent och mjukt och öppet En ny nakenhet inför en ny chans Inte längre skamsen
Kommentera