Jag önskar att
skammen
kunde stelna över ansiktet
som en mask av lera

Så kunde den krackelera
när jag log
ge upp inför livets fina linjer

Till slut så stel och torr
att jag enkelt
kunde knacka bort den
med baksidan av en sked

Knack knack knack

Den föll av
strilade som sand
från huden mot marken
i solen

Och under var det rent
rent och mjukt och öppet

En ny nakenhet
inför en ny chans

Inte längre skamsen