Åsa Petersen

Tunnelbanetanke

7 februari 2018

Idag gick tunnelbanan sakta. Jag var stressad och irriterad och märkte… att jag förutsatte att det var en kvinna som körde tåget.

Det må vara en banal tanke. Men vad skulle hända med mig om jag gav upp kampen? Slutade rannsaka mina egna tendenser till sexism och rasism. Tyckte att människor är olika värda och har olika funktioner och att det är gott så.

Jag skulle ju kunna släppa en massa agg, slippa en massa självhat, acceptera världen som den är med alla ojämlikheter och orättvisor. Känna vinden i ryggen genom att gå i samma riktning som samhällsdebatten.

Men folk verkar ju inte bli lyckligare av att försvara populism och repression. Tvärtom argare och olyckligare. Fula i munnen och ohyfsade.

Jag hatar hellre mig själv och världen ibland än sparkar och sätter mig på andra. I det här samhällsklimatet går det inte att försöka bli lycklig utan att leva motströms.

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *