Åsa Petersen

Älskade farmor

11 juni 2018

Idag skulle min älskade farmor Olga fyllt 100 år. Den här runan skrev jag över henne när hon dog 2008.

”Farmor! Olga Petersen, född Christensen. Du föddes den 11 juni 1918, på Jylland i Danmark, som ett av 15 syskon. Efter fyra år i skolan fick du plats som piga. Då var du tolv år och tjänade 35 kronor om året.

Du gifte dig med Henry 1944. Ni fick fem barn: Bo, Ib, Bent, Karl och Irene. Karl är min pappa.

Ni bodde och lantarbetade på sju olika gårdar i Danmark. Tiderna var hårda. Stampade jordgolv i avdelade stall blev till hem. Barnen fick sova i samma säng som du för att hålla värmen.

Ni flyttade till Sverige 1955. Farfar hade fått arbete på Lilla Markiegård i Anderslöv.

Ägaren Tore Bengtsson hälsade dig välkommen med en hink ägg och en bit fläsk. En socialtjänsteman knackade på dörren med det första barnbidraget.

Ett lättare liv hade börjat.

Från gården i Anderslöv bar det av till gårdar i Staffanstorp och Knislinge. I början av 1970-talet byggde ni villan på Forsvägen i Knislinge. Här har jag några av mina starkaste barndomsminnen. Jag kan fortfarande känna doften av huset. Som är din doft.

Du var liten, kanske 1,55. Jag har ärvt mina breda vrister av dig.

Du bjöd på hackeböff, stekt lök, brunsås och skalad kokt potatis. Innan middagen fick jag plocka blommor i trädgården att ställa i vas på bordet. Du vårdade dina växter ömt. Du odlade grönsaker och drev upp bärbuskar. Det fanns alltid glass i källaren.

När mamma och pappa inte fick rätsida på mig, en fjortis som börjat tjyvröka, sa du: “Vad trevligt, en till som röker!”

Du hade tv-rummet fyllt av familjefoton. Du lät alla vara med i släkten, även de som hade skilt sig från dina barn.

Till mina födelsedagar skickade du vykort. Länge fick jag ett kuvert med en hundring i. Med åren övergav du svenskan för danskan i breven.

Jag var hos dig alldeles för sällan.

Du var en kvinna med stil. Jag hade aldrig en chans mot dina klänningar.

De där vintagefynden från 1965, de hade suttit på dig sedan 1965. I perfekt elegans.

De sista åren behövde du en del hjälp med hushållet. Städning och matlagning blev för tungt att klara själv. Du skulle aldrig i livet klaga på hemtjänsten.

“De kommer med så god mat”, sa du.

Du vårdade dina minnen. Industrisamhället och välfärden växte runt omkring dig men du kunde berätta om att stå i betorna.

Du var en stolt lantarbetare.”

Bilden har jag fått från min faster Irene.

Skriv en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *