Elisabeth Ohlson Wallin är min favoritfotograf, alla kategorier. 2008 visade hon en stor samling bilder på Fotografins rum i Malmö. Utställningen hette Äkta och jag fick äran att skriva en av introtexterna, den till avdelningen Politik: ”Elisabeth Ohlson Wallin provocerar och tröstar. Piskar och smeker. Hon lämnar gråskalorna därhän, visar världen så hotfull och eländig som den är. Samtidigt lockar hon med friheten: Vi kan göra allting annorlunda. Elisabeth Ohlson Wallin är gravt politisk. Hennes arbeten är långt bortom normerna. Hon har tagit Jesus tillbaka från kyrkans heterofundamentalister. Gjort drottningen och tjackhoran till jämlikar. Visat hur den svenska homofobin dödar. Skildrat kvinnor som vackrast med mörka raggarsträngar och svällande biceps. Gjort aidsepidemin i Afrika till en fråga om omvärldens moral: Ska vi låta det vara så här? Människor är hennes motiv. Människor som hon respekterar och älskar. Människor som hotas av normer hon hatar. Elisabeth Ohlson Wallin skildrar styrkan hos dem som kallas svaga. Så ifrågasätter hon makten hos dem som anser sig ha rätt till den: Det ni kallar rättmätigt är egentligen bara orättvist. Vissa blir provocerade och äcklade. Andra känner som jag. Elisabeth Ohlson Wallin ser människan i samhället. Tar av oss våra bojor genom att skildra dem. Världen är bara ett fängelse så länge vi låter den vara det, berättar hennes bilder.” Jag har fått äran att bli fotograferad av Elisabeth genom åren. Här ovan syns några av bilderna.