Läs min kommentar till kvällens partiledardebatt i Agenda.

Jag vet inte vilka erfarenheter Håkan Hellström har av stamning, hur han kom på idén att stamma fram en hel låt. Om han själv har stammat eller om han lever nära någon som stammar. Men han vet sannerligen hur man gör.

De folkvalda som står närmast väljarna och ansvarar för vården, skolan och omsorgen får möjlighet att behålla goda privata alternativ. Men kan säga nej till aktörer som bara bryr sig om vinst, inte om välfärd.

Stefan Löfven valdes till partiordförande. Sedan höll han ett linjetal. Läs min kommentar för Aftonbladet Debatt.

Det är uppenbart att den enda som egentligen ville befinna sig i Maramö var Annie Lööf själv. De andra partiledarna var ditresta för att rädda ansiktet på henne. Det passar sig inte att banga en allianskompis party.

Heja Alliansen friskt humör, det är det som susen gör! Att jag som vänsterdebattör skickar en sådan hälsning till den borgerliga regeringen kan verka vansinnigt. Men i Sveriges rådande politiska klimat, med stora framgångar för rasisterna i Sverigedemokraterna, är tydliga politiska alternativ viktigare än någonsin.

Ett julbord där skinka och prinskorv samsas med havskräftor och ostron. Gäster som inte är släkt, men som ändå bildar en familj. De skålar i champagne i stället för glögg och sjunger ”fjollornas visa”. Pauls storslagna jular i ”Torka aldrig tårar utan handskar” har en särskild plats i Jonas Gardells hjärta. Det var så Jonas och Mark firade jul i sin ungdom.

Det är dags för partiledarna att tala mer om varför de vill sänka bolagsskatten eller befria arbetsgivarna från sjuklöneveckorna. Istället för att dänga siffror i huvudet på varandra. Det är dags för en mer ideologiskt förankrad jobbdebatt, helt enkelt.

Jonas Gardell om de svåra åren på 1980-talet då aidsskräcken tog greppet om Sverige. Och om hur kärleken till Mark blev en livboj.

Jag träffade Jan Eliasson i New York. Det var hans första vecka på jobbet som vice generalsekreterare i FN. Läs vårt personliga samtal i Aftonbladet Söndag.