Åsa Petersen

Tag: video

“Jag spelar ba’ på festivaler, skit ire’ liksom”

19 januari 2011
Tags ›

http://www.youtube.com/watch?v=DI0MxMbO8XQ

Åsa ser en snygg kille

15 januari 2011
Tags ›

Inspirerad av min vän Magnus Ekelund som börjat videoblogga vill även jag dela med mig av ett videoklipp. Även här är det Magnus som berättar, men om mig. Inspelat i en loge på Kulturens Hus i Luleå en lördag i november.

Stàllu – Magnus Ekelund & Stålet (video)

8 januari 2011
Tags ›

VÄRLDSPREMIÄR!

Alla bilder är autentiska, från Magnus Ekelunds barndom i Jokkmokk. Läs mer om bildmaterialet här.

En om dagen: Day 10 – Your beliefs

9 december 2010
Tags ›

Harvey Milk var den första öppet homosexuella mannen som valdes till ett politiskt ämbete i USA. Det skedde 1977. “You Cannot Live On Hope Alone” är hans mest kända tal. Det höll han 1978, bara kort innan han mördades. Mordet blev upptakten till White Night-upploppen i San Fransisco. Bögar och flator försvarade sitt och alla andras människovärde.

Jag tror som Harvey Milk. På bara två minuter lyckas han sammanfatta hela min tro på människan och hennes ansvar för andra.

Jag får gåshud i hårbotten, på överarmarna, på knäna. Ibland gråter jag till och med som ett barn när Harvey Milk talar.

“Somewhere in Des Moines or San Antonio there is a young gay person who all the sudden realizes that he or she is gay; knows that if their parents find out they will be tossed out of the house, their classmates will taunt the child, and the Anita Bryant’s and John Briggs’ are doing their part on TV.

And that child has several options: staying in the closet, and suicide.

And then one day that child might open the paper that says “Homosexual elected in San Francisco” and there are two new options: the option is to go to California, or stay in San Antonio and fight.

Two days after I was elected I got a phone call and the voice was quite young. It was from Altoona, Pennsylvania. And the person said “Thanks”.

And you’ve got to elect gay people, so that thousand upon thousands like that child know that there is hope for a better world; there is hope for a better tomorrow.

Without hope, not only gays, but those who are blacks, the Asians, the disabled, the seniors, the us’s: without hope the us’s give up.

I know that you can’t live on hope alone, but without it, life is not worth living. And you, and you, and you, and you have got to give them hope.

– Harvey Milk, 1978

When The Ship Comes In

1 juni 2010
Tags ›

I går åt jag lunch med min vän Petra Lundmark. Vi skulle köra tjejsnacket men kunde bara prata om Ship to Gaza. Efter lunch skickade jag ut en fråga på Facebook: Ska vi fixa stödmanifestation i Luleå?

Författaren Peo Rask svarade genast ja. Han hade suttit hemma hela förmiddagen, förtvivlat följt nyheterna. Petra, Peo och jag började fixa med talare, musiker, tillstånd och ljudanläggning.

Snart visade det sig att Palestinagruppen i Luleå, med ordföranden Kjell-Arne Johansson, också var igång med att planera en manifestation. Vi beslöt oss för att samköra manifestationerna.

Idag vid lunchtid samlades drygt 100 personer under solen på Storgatan i Luleå. Kommunalrådet Karl Petersen (ja, det är min far), Palestinagruppernas Barbro Midbjer och Luleåegyptiern Refaat Ezeldin talade. Karl sa:

“Vi har samlats för att visa vår avsky mot Israels bordning av fartygen som deltog i Ship to Gaza. Bordningen är ett övergrepp mot folkrätten och över hela världen samlas människor till protestmöten.

Tillsammans med miljontals människor världen över, fördömer vi det våld som Israel igår visade med sin aktion mot Ship to Gaza. Det är både ofattbart och obegripligt att Israel använder sin militära styrka mot civila människor som gör humanitära insatser för ett folk i nöd.

Vi fördömer Israels militära våld mot Ship to Gaza, det är ett brott mot folkrätten som måste fördömas av FN och hela världssamfundet.

Vi vill ha respekt för folkrätten och de mänskliga rättigheterna.

Vi vill att Israels blockad av Gaza omedelbart upphör.

Vi vill inte ha krig – vi vill ha fred i hela Mellanöstern.”

Tomas Bäcklund spelade och sjöng Bob Dylans When The Ship Comes in:

A song will lift
As the mainsail shifts
And the boat drifts on to the shoreline
And the sun will respect
Every face on the deck
The hour that the ship comes in

Then the sands will roll
Out a carpet of gold
For your weary toes to be a-touchin’
And the ship’s wise men
Will remind you once again
That the whole wide world is watchin’

Tack alla som kom och gjorde Luleås stödmanifestation för Ship To Gaza så stark och fin!

Vacker är hon också

12 december 2009
Tags ›

http://www.youtube.com/watch?v=pQiIZXkt2RM

Jag ser första delen av Woodstock 69 på SVT. Spelar ingen roll hur bakis och utpumpad jag är efter julfesten igår. Kärleken till Joan Baez slår ner som en blixt. Vilken kvinna. Vilken röst. Vilket krigsmotstånd. Shit vad cool! Jag hjärta Joan.

Har inte sett nåt så coolt på år och dar

25 november 2009
Tags ›

Jag slog vad om att jag inte skulle blogga om Kate Nash genast, för jag upplevde precis ett moment med henne på Youtube och jag ville, ordagrant citerat, “ha henne för mig själv ett tag”.

Det höll i… tio minuter. Varsågod, jag ger er Kate Nash!

Jag hade ingen aning om att hon fanns innan ikväll, hittade henne via en duett med Billy Bragg. Men hon kan inte vara direkt okänd, bara den här videon har snart 11 miljoner visningar.

Shit en sån fullträff. Vilken tjej! Vilken röst! Vilken video! Vilken skicklig text! My finger tips are holding onto the cracks in our foundation.

För att inte tala om klänningarna, kjolarna, blusarna, SKORNA!

Jag längtar till klänningssommaren. Jag har en ny stilikon. Hon heter Kate Nash och hon är underbar.

Tack och god natt.

Drunknad i ett hav av kaffe latte

25 november 2009
Tags ›

Ikväll spelar Lars Winnerbäck på Coop Arena i Luleå. Jag är inte där så klart, jag gör min sista dag som sängliggande sjukling. Men okej, jag hade stannat hemma även om jag varit frisk. Det var länge sedan jag var kär i Lars Winnerbäck. Jag tappade känslorna för honom ungefär samtidigt som han blev arenastor och började låta alltmer som Ulf Lundell.

Men minns ni Kom, den underbara skivan från 1999? Jag hade precis flyttat till huvudstaden och hade I Stockholm på repeat:

Herr Andersson har drunknat
i ett hav av kaffe latte
Han är kontinental och originell
Han är sorglig, men utvald
att leta efter sig själv
Det är vad som gäller
här i Stockholm

På södermalmska lägenhetsfester stod reportervikarier på Aftonbladet (inflyttade till storstan de med) och skrålade Winnerbäcklåtar i timtal. Jag tror de tog alla låtarna från alla skivorna i kronologisk ordning. De hängde på varandras axlar och viftade med sina ölflaskor.

Anyway. Ikväll kommer Winnerbäck till Luleå. Med anledning av detta har Johan veckans roligaste status på Facebook:

Winnerbäck sjunger på sin senaste skiva: “Det finns dom som åkt till månen…”. Nu är det så att det tror jag inte alls att dom har gjort. Månlandningarna är fejk. Jag skulle vilja prata med Lars om detta i morgon. Han kan istället sjunga: “Det finns dom som åkt till Mouno”. Det ligger vid finska gränsen.

Lyrics of our lives?

23 november 2009
Tags ›

Min vän Oisín på Aftonbladet i är full färd med att lista historiens tio bästa textrader (i låtar alltså). Varje dag lägger han ut en ny textrad, med motivering, på Facebook.

Jag försöker övertyga honom att välja något av Billy Bragg. Till exempel den strålande:

I don’t feel bad about letting you go / I just feel sad about letting you know

eller den magnifika:

Is there more to a seat in parliament / Than sitting on your arse

Det vill inte Oisín. Oklart varför. Han svarar bara ALDRIG! när jag tjatar om Billy.

Vilka textrader tycker ni är historiens bästa? Jag erbjuder mig nu att göra en topplista av era förslag.

Niomiljonertrehundratusen visningar

11 november 2009
Tags ›

http://www.youtube.com/watch?v=3WkXPPLiZOY

Jag brukar lyssna på reklamradio när jag promenerar. Beyoncés If I were a boy spelas fortfarande. Varje gång jag hör den reser sig gåshuden under alla mina lager vinterkläder. If I were a boy:

I’d put myself first / and make the rules as I go

Genom att sjunga de enkla raderna på världens reklamradiostationer har Beyoncé gjort mer för feminismen än jag någonsin. Hon sätter förväntningar på könen, som ger killar större frihet än tjejer, i blixtbelysning. Utan att agitera, bara genom att konstatera.

You Tube-klippet ovan har, när jag skriver det här, haft drygt niomiljonertrehundratusen visningar.