Åsa Petersen

Visar för '' - Visar arkiv för: januari 2012

Went to London, mate!

16 januari 2012

Min fina mamma fyllde 60 och hela familjen drog till London. Tyvärr har jag inga bilder på min yngsta bror Tomas och hans flickvän Lina, vet inte hur jag tänkte. Men de var också med och var fina, om någon undrar.

 

I Covent Garden lyste solen från himmel blå. Lycka för en norrlänning omsluten av mörker sedan tre månader tillbaka.

 

Kate Spade var himmelriket som vanligt. Hit smög pappa och jag tillbaka för att köpa en vacker födelsedagsväska till mamma.

 

Min danska pappa på Denmark Street.

 

Nytt Från Alexander McQueen på Bond Street.

 

Naturligtvis finns det även kinesiska tårtkonstnärer.

 

På fredagskvällen var det dags att fira mamma. Det gjorde vi på Theo Randall at The InterContinental. Min bror Erik och jag åkte i förväg med presenterna. Här sitter vi spända och uppklädda i baren och väntar.

 

Här skålar mamma och pappa i armkrok för sina 37 år tillsammans.

 

Lycklig mamma öppnar presenter.

 

Theo Randall’s personal ville också gratulera.

 

Min dröm är att någon gång bo i en stad där man kan köpa blommorna rakt på gatan.

 

Tre av Akram Zataari’s starka dokumentärporträtt på Tate Modern.

 

Postmodernism: Style and Subversion 1970-1990 är den bästa utställning jag sett. Avslutades med New Orders magnifika Bizarre Love Triangle, videon från 1986.

 

Pappa fikar på Victoria & Albert Museum.

Mina bästa Londonköp? Jag ska inte hålla er (eller mig själv) på halster längre: Klänning från Karen Millen, väska från Smythson och träningsskor.

UPPDATERING: Nu har jag hittat en bild på Tomas och Lina från London. Här åker de tuben till mammas födelsedagsmiddag tillsammans med pappa. Mamma fotade.

Why can’t we be ourselves like we were yesterday?

14 januari 2012

http://www.dailymotion.com/video/x7h89_new-order-bizarre-love-triangle_music

Hej, jag är i London.

Har varit på Victoria & Albert, utställningen POSTMODERNISM: Style and subversion 1970-1990.

Där fann jag att New Orders Bizarre Love Triangle är min ultimata poplåt. Man kan inte komma närmare en definition av min musiksmak är så.

Älskar särskilt vid 2:44: “You know, I don’t believe in reincarnation becuause I refuse to come back as a bug, or as a rabbit!”

Postmodernismen träffar mig rätt i hjärtat. Det ska jag återkomma till i en kulturkrönika inom kort.

Ser ni hur det skenar i hjärnan?

9 januari 2012

Jag var hemma hos Magnus idag. Han tog den här bilden på mig. Jag lät mig ställas upp vid balkongdörren och fotas, pliktskyldigt, samtidigt som min hjärna formulerade nästa inlägg i en glödhet politisk diskussion på nätet.

Jag har fina vänner men ibland blir vi helt vilda på varandra i debatten och då är mitt enda fokus att drämma till. Så här ser jag alltså ut minuten innan jag drämmer till på nytt.

Vem vann? Jag så klart. Men det slutade även med att jag sa förlåt. Då skickade någon ett <3.

Min bästa vän

9 januari 2012

Ni fattar ju varför. Följ honom här.

Röra på påkarna

9 januari 2012

Okej, det här är en blogg jag dragit mig för att skriva.

Hej, jag heter Åsa, jag började träna i tisdags och nu är jag helt frälst.

Jag fattar hur det låter. Tre gånger på gymmet är knappt någon gång. Vem köper inte träningskort efter nyår, använder det tre gånger och sedan aldrig mer?

Dessutom finns det inget som rör upp så mycket känslor som när en komplett otränad person börjar träna. Omgivningen delas upp i två läger. Det ena hejar på och det andra får dåligt samvete.

Min träningssatsning är lika seriös som nödvändig. Två gånger i veckan har jag en PT, PetterInpuls, som styrketränar mig. Ytterligare två gånger ska jag träna kondition på egen hand.

Varför det? För att jag lever ett liv utan rutiner, om man bortser från mina deadlines. Jag äter och sover oregelbundet. Efter långa stillasittande skrivsjok får jag ont i nacken och axlarna. Jag är trött hela tiden. Jag har aldrig känt mig så energilös som den gångna hösten.

Jag orkar inte ha det så längre. Jag orkar inte känna mig seg mer. Jag börjar inte träna för att bli smal, snygg, hurtig och attraktiv. Jag gör det för att rädda mig själv. Jag fattar att jag inte kan leva så här i längden.

Jag har många hinder att ta mig över. För det första att jag känner mig klumpigast i världen. Någon koordination har jag aldrig haft och nu skäms jag ihjäl för att andra ska se det. För det andra att jag alltid har betraktat kroppen som ett nödvändigt ont, ett jobbigt bihang till huvudet och hjärtat. För den som inte tycker om sin kropp är det svårt att börja ta hand om den.

Men nu är det som det är, nu får det göra hur ont och vara hur pinsamt som helst.

Hur går det då, efter en veckas gymmande? Jo tack bra. Jag är trött precis som tidigare, men det är en annan sorts trötthet som beror på att jag faktiskt har rört på mig. Jag är ledbruten av träningsvärk. Och kroppen i övrigt, ja den fattar inte alls vad som händer.

Efter första passet med Petter, som bara var ett fystest egentligen, var jag helt utslagen. Yr och slut och svettig i ett dygn. Man kunde tro att jag hade kommit i klimakteriet.

Redan känner jag hur det vänder, inte minst psykiskt. Jag känner mig gladare av att stiga upp och träna än jag gör av att ligga kvar i sängen. Problem som förut var monstruösa ter sig nu endast jättelika. Ni hör, det går åt rätt håll. Snart kommer jag förhoppningsvis att bli piggare också.

Jag ska rädda mig själv. Om det gör mig till en jobbig gymbrud så må det vara hänt. Jag orkar inte vara trött längre. Världen blir så trött på mig då.

What’s wrong with books?

7 januari 2012

Ååh jag svimmar det här är det roligaste nånsin! Tack Sebastian för tipset!

Det här är jag

7 januari 2012

Får den här bilden som kära Mió tog på mig igår. Tänker att det är nog precis så här jag ser ut nu för tiden. Varken mer eller mindre. Skönt att kunna känna igen sig i en bild. Händer inte så ofta.

Spegel spegel på väggen där, säg mig vem kvinnan i spegeln är?

Lillprinsen

4 januari 2012

Jag är så otroligt glad. Jag har gåshud så klart, det får jag alltid när jag är lycklig. Efter många månaders förälskelse hänger Inger Thurfjells “Lillprinsen” på min vägg. Det finns ingen tavla som har betytt mer för mig. Nu släpper jag den aldrig.

Läs mer om Inger Thurfjell, konstnär i Luleå, här.

Kultur är också livsstil

4 januari 2012
Publicerad av NSD Kultur

För mig är kultur den absolut viktigaste delen av livet. Jag skulle bli tokig, rent ut sagt galen, om människor inte hade möjlighet att betrakta, förklara och kritisera världen genom kreativitet.

Läs artikel ›

Mattias Alkbergs nyårsdikt 2011

2 januari 2012

Så här är det. Varje nyårsafton skriver Mattias Alkberg en dikt som han skickar till sina vänner samma dag. Det har han gjort i tio, tolv år nu. Matti vill helst inte att nyårsdikten ska publiceras någonstans. Han ser den som en fix idé, inte som god litteratur.

Men jag kan så klart inte låta bli. Jag tycker att Mattis nyårsdikt 2011 säger mycket om mycket i vårt samhälle nu. Här är den:

 

 

Nyår 2011

 

Kungen han e kungen låt han va

 

Kungen av djungeln skogens konung och planernas

Härskare av hav och snö och karameller och stranden

Spottar längst, en hel korridor långt

Skramlar med sporrarna och ropar högst

högre än drottning, myrdrottning, getingdrottning och berget

Pissar i fläkten drar ballen i gruset utan att knota

Kan saker utantill svåra och andra

Kan ladda och ladda om

Ramlar aldrig men slänger sig snyggt

Fintar duckar upperkuttar

Snabbare på raksträckor först ut ur kurvorna

Full galopp och karriär

 

Det är en gåta det är vad det är

Om man tycker med allt man ändå vet

om varför och hur och hur det blev

om man ändå minst en gång under sitt vuxna liv

tycker att Sid Vicious han var fan en skön snubbe ändå

kan man lösa den

 

Då kan du gå in i solnedgången

Rätt in i undergången nästa år

Med fuckfingret malligt sträckt

 

Men vad hjälper det

 

Mattias Alkberg 111231