Åsa Petersen

Visar för '' - Visar arkiv för: oktober 2013

Skärp dig om flyktingarna, Löfven

8 oktober 2013
Publicerad av Dagens Arena

Socialdemokraterna + Moderaterna = sant. Denna unkna tradition inom flyktingpolitiken bekräftades ännu en gång i Agendas partiledardebatt.

 

Läs artikel ›

En gröngölings guide till Berlin

6 oktober 2013

614962_10151963346263223_362209796_o

Jag glömde tyvärr min mobil (!) hemma. Så det blev inte många foton av all otrolig gatukonst som präglar staden – det är bara att titta tills ögonen är helt lyckliga. Men det här är mina favoriter efter mina tre första dagar i Berlin någonsin. Tack till mitt fina resesällskap Moa och Shadé och alla andra som har gett mig sina bästa Berlintips!

Judiska museet. En vacker och förfärlig minnesplats som gör förintelsens offer till människor, en och en, med egna öden. I den stora samlingen finns donerade brev. I november 1941 skrev Paul och Sophie Berliner till sin son Gert, som hade skickats med barntransport till Sverige 1939. Brevet är censurerat men det står: “Så länge vi är kvar i Berlin, kommer vi att skriva till dig var tredje dag”. De deporterades till Auschwitz i maj 1943 och mördades där.

Berlinische Galerie. Berlins museum för modern konst. Just nu visas Berlinkonstnärer från 1945 och framåt, ur andra världskrigets ruiner över Berlinmuren. Som målaren Cornelia Schelime. Hon flydde från öst till väst och fick veta att hennes bästa vän hade spionerat på henne i många år, för Stasi.

Dreizwei Berlin. Här köpte jag mitt finaste halsband forever, jag lovar. Kläder, accessoarer och helt ljuvliga nallar i jeanstyg. Butiken är i källaren, på loftet sitter ägaren och syr. Han är förresten så charmig att klockorna stannar. Gav mig ett nyplockat äpple från sina föräldrars trädgård.

Monia Herbst. På gallerigatan Auguststrasse säljer designern Monia Herbst sina väskor och smycken i skinn. Även en del fin vintage, När jag skulle betala en födelsedagspresent åt en vän sa hon: “Det är jag som har gjort armbandet!” Det var så personligt och varmt.

Riccardo Cartillone. Italienska skor av bästa kvalitet. I över ett år år har jag letat efter ett par klassiska svarta skinnpumps. Här lyckades jag äntligen hitta rätt. Dyrt, men just nu är det värsta rean. Skohimlen, kort sagt.

VooStore. Lyxigt som fanken, med anstrykning av alternativt. Allt från Acne och Kenzo till tyska märken. Allt är så snyggt, jag dööör. Kläder, accessoarer, väskor, skor. Ligger gömt på en innergård i Kreuzberg. Finns ett fik i lokalen. Ta en kaffe och titta på prakten!

Melbourne canteen. Min kompis Pontus har rätt, här finns världens godaste egg benedict! Många svenskar runt borden. Ta en titt på bloggen What Ali Wore. Zoe Spawton, som jobbar på kantinen, inleder bloggen så här: “This is Ali. He walks past my work every morning wearing great clothes.”

Markthalle Neun. Här är det matmarknad varje torsdagskväll. Helt ljuvlig med hög stämning och massa bord att äta vid. Jag tog: Pulled pork-burgare, smördegswraps med grönsaker/mozzarella, svart sesam-glass, äppelläsk. Fråga mig inte vad svart sesam är, men det var gott.

Toscanafraktion. En lugn och liten italiensk oas på Lausitzerplats i Kreuzberg. Mysigt italiensk fika (finns även enklare rätter) och lokal konst på väggarna.

På söndagsmarknaden i Neukölln köpte jag denna teckning av Josh Bauman:

bild

Han satt i sitt marknadsstånd och skissade för sig själv. Hans leende kan smälta is.

Japp, det var det! Jag har ju bara upplevt en bråkdel av Berlin än så jag måste tillbaka snart. Helst imorrn faktiskt.

Våra gruvor är ett riksintresse

3 oktober 2013
Publicerad av Norrbottens-Kuriren

Norrbotten befinner sig plötsligt i centrum av den svenska samhällsdebatten. Våra enorma naturresurser är ett riksintresse – även om storstadsnormen ständigt beskriver landets nordliga delar som periferi. Det blev tydligt i går eftermiddag, när riksdagen på Miljöpartiets begäran höll en särskild debatt om mineralpolitiken.

Vänsterpartiets förslag om en höjning av mineralavgiften, från en halv promille till tio procent, väckte mest känslor. Näringsminister Annie Lööf kallade förslaget rysk roulette. Kristdemokraternas Mats Odell valde ordet dödsstöt. Folkpartiets Eva Flyborg varnade för att höjd mineralavgift skulle rycka undan fötterna på norra Sverige.

De menar att gruvbolagen redan gör rätt för sig, eftersom de betalar bolagsskatt i Sverige. Gruvbolagen skulle inte vilja vara här om de tvingades betala ännu mer skatt.

Ni som läser mig regelbundet vet redan vad jag tycker om gruvavgiften. Låt mig därför invända att mineralavgiften inte är någon skatt, utan helt enkelt ett sätt för Sverige att ta betalt för den råvara som finns i våra urberg. Precis som den norska staten tar betalt för sin olja. Och precis som de flesta av världens gruvnationer väljer att ta ut en mineralavgift på mellan 10 och 30 procent.

Världsbankens statistik visar dessutom att Sveriges totala skattetryck på gruvsektorn är lägst i världen. Då är den senaste sänkningen av bolagsskatten inte ens medräknad.

Socialdemokraternas Mikael Damberg undvek att tala om mineralavgiften. Det är minst sagt märkligt. Oavsett vad Socialdemokraterna tycker om nivån på mineralavgiften måste de sluta ducka. Socialdemokraterna är det största oppositionspartiet och har en så stark ställning i de nordliga länen att de borde tala klarspråk i denna sakfråga som engagerar så många norrlänningar.

När det gäller motsättningarna mellan gruvnäringen och andra näringar, som renskötsel och turism, var debattörerna överens om att samexistensen måste bli bättre. Olika näringar måste kunna leva sida vid sida.

Allianspartierna talade om vikten av god dialog. Moderaternas Johan Johansson konstaterade att den hårda konflikten i Jokkmokk om Kallak innebär ett elände för bygden. Det har han naturligtvis rätt i.

Men, som Miljöpartiets Åsa Romson påpekade, i varje dialog finns ett maktförhållande. Det fungerar inte att avvägningen ska göras mellan den lilla rennäringen och den stora gruvnäringen. Urfolket samernas rättigheter och kultur måste tas på allvar. Bara så kan en fred och försoning som inkluderar samerna uppnås.

¬– Det räcker inte med samtalsterapi så länge maktbalansen är skev, sa Åsa Romson.

Även kring miljöreglerna rådde tydlig politik konflikt. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt sa att prospektering och provbrytning i naturreservat – som idag tillåts – är orimligt. Folkpartiets Eva Flyborg upprepade flera gånger att Sverige redan har världens hårdaste miljölagstiftning.

Genom hela debatten gick en röd tråd av omsorg om Sveriges gruvsamhällen. Oavsett om partierna vill behålla reglerna som de är, eller kräver en skärpning, talar de varmt om de bygder som redan har gruvor eller står inför gruvetableringar.

Ingen vill lägga ner gruvsamhällena – men frågan är hur de ska utvecklas och blomstra i längden. Hur ska andra näringar säkras och naturvärden skyddas? Hur ser vi till att gruvbygderna har bostäder, utbildning och kultur som gör att människor faktiskt kan leva där och inte tvingas pendla?

I går blev det tydligt att Sveriges gruvor är ett riksintresse. Inte undra på det. I Norrlands berg finns oerhörda rikedomar som kan gynna hela landet i längden. Om vi sköter dem rätt.

Läs artikel ›