Åsa Petersen

Tidens linje

7 november 2011
Jag trodde det skulle vara smärtsamt att inte kunna vårda minnet av en person som stått mig nära. Jag trodde det skulle gränsa till hat. Så i ren lojalitet försökte jag hålla liv i kärleken, i form av minnen. Sedan kom det oundvikliga slutet. Minnena gick inte längre att vårda eftersom de inte överensstämde med sanningen. Och vet ni. Det känns ingenting.  

Skriv en kommentar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *