
Minst en gång om dagen undrar jag vilken rätt jag egentligen har att ta detta utrymme i världen. Jag önskar att jag slapp tänka på det så ofta. Jag undrar om alla tänker så.
En minut senare:
Och det skrev jag inte i jakt på bekräftelse. Det skrev jag för att jag var tvungen att skriva det någonstans. Det kan bli så ensamt med sådana funderingar.
Lämna ett svar