Minst en gång om dagen undrar jag vilken rätt jag egentligen har att ta detta utrymme i världen. Jag önskar att jag slapp tänka på det så ofta. Jag undrar om alla tänker så.
En minut senare:
Och det skrev jag inte i jakt på bekräftelse. Det skrev jag för att jag var tvungen att skriva det någonstans. Det kan bli så ensamt med sådana funderingar.
Om det är en allmän tanke kring att ha rätt att ta plats som människa så är du absolut inte ensam. Vanligtvis är det tyvärr en spegling vad någon förmedlat till en om ens rätt att ta plats i världen. Kan vara värt besväret att i sitt stilla sinne be denne/denna någon dra åt helvete retroaktivt.